Norska dagstidningar är speciella. Också i dom mest seriösa upptar sport, kriminalnyheter och kändisnyheter en ganska stor del av tidningen. I dag kan vi i Aftenposten läsa en rolig notis om en tysk pojkbaby, som blivit räddad av en blöja. Lillkillen hade fallit ut från fönstret på femte våningen, men eftersom ingen hade hunnit byta blöjan fungerade den fulla blöjan som en airbag och räddade hans liv. Airbag är väl lite fel ord...

Utställningen Samlarens själ (artikel i DN) skulle vara riktigt rolig att se, speciellt ifall den skulle finnas lite närmare än i Gävle. De är fascinerande att folk kan samla på så absurda saker, upphittade inköpslistor är nog min favorit.

Jag har just läst Husis bilaga om finlandssvenskhet, Ut med språket. Bilagan är en del av Folktingets projekt Svenska på stan, som försöker få oss finlandssvenskar att använda vårt modersmål också ute på stan. Projektet verkar faktiskt ganska vettigt, jag är själv en av dom som använder svenska mycket sällan - bara då man helt säkert vet att det är lämpligt. Man är ju rädd att att det för motparten ska uppstå en pinsam situation ifall han/hon inte kan svenska och dessutom känns det ibland ganska meningslöst, eftersom man lika lätt kan sköta ärendet på finska. En ganska rolig lösning är den, som presenteras på projektets hemsida:

Restauranger och butiker har klistermärken med texten päivää - god dag uppklistrade på kassaapparater och i fönstren. Märket visar att man respekterar att kunderna vill använda sitt modersmål och ger grönt ljus, för alla oss som vill tala svenska, att också göra det.

I tidningsbilagan presenterades också attitydundersökningens resultat. Majoriteten av de finskspråkiga förhåller sig positivt till att vi talar svenska, medan vi finlandssvenskar tycks tro att det är tvärtom.

Ny i stan är ett annat projekt, som presenteras i tidningen. På sidorna finns mycket information om var i Helsingfors man får svensk service. Man har t.om. gjort en lista över kaféer och krogar var man antingen klarar sig på svenska eller där en del av klientelet är finlandssvenskt.

Kommer jag nu att börja använda svenska på stan? Nej, högst troligen inte. Livet går vidare...

Jag har inte riktigt förstått mig på The Guardians blogtävling. Varför ska man tävla om bloggar och vad är en bra webblogg? Bloggar ska vara personliga och olika, det är liksom en del av konceptet.

Hur som helst är tävlingen avgjord och vinnaren är utsedd. Den bästa bloggen (bland dom 300 som deltog i tävlingen) är Scary Duck. Den beskrivs så här:

His blog features intelligent, confessional and entertaining rambles on everything from September 11, nuclear war and football hooliganism to the latest antics of a local dolphin nicknamed Randy.

It impressed the judges with its originality and personality: one described it as: "magnificent - well-written, focused and insightful". Another said: "The best writer of the bunch, the content is excellent."

Verkar intressant. Kanske man borde ta och bekanta sig med den nån dag. " Highly commended" är också iMakeContent och green fairy dot com.

Skulle jag som liten pojke ha läst VG:s artikel (och kollat bildserien) om hur man bygger det perfekta pappersflygplanet skulle jag säkert ha kunnat imponera vid sandlådan.

Eller är kanske det här planet bättre? Den fanatiske papperflygplansbyggaren läser förstås också http://paperplane.org/ och Paper Airplanes Theme Page.

Det är otroligt vad folk kan bygga av Lego. Jag kommer ihåg att det var roligt att bygga Lego-hus, men till att bygga en cembalo räckte inte mina Lego-bitar, hade nog inte 100 000 st. Det här instrumentet kan man faktiskt spela på, på sidan finns en mp3-fil med ett ljudexempel.

"With the exception of the wire strings, this instrument is entirely constructed out of LEGO parts--the keyboard, jacks, jack rack, jack rail, plectra, soundboard, bridge, hitch pins, tuning pins, wrestplank, nut, case, legs, lid, lid stick, and music stand are all built out of interlocking ABS (Acrylonitrile-Butadiene-Styrene) plastic bricks and related pieces.

And is playable."

Det finns en hel del fina Lego-konstruktioner och -bildgallerier på nätet, t.ex. följande: Henry Lim,
Eric Harshbarger, ASL's Lego Page och The Lego DAT tape loader (häftig). LUGNET har också mycket info och många fina bilder. Nuförtiden använder man dessutom datorer när man bygger - inte klarar man sig ju utan 3D Lego-CAD (Ldraw), rendereingsprogram eller dokumenteringsprogram.

Nån dag ska jag nog söka fram mina gamla Lego-bitar...

Cembalo-länken via Slashdot.

Är dåligt resultat i ett IQ-test ett bevis för att en person inte kan ta hand om sina barn? Dagbladet skrev idag om en norsk tvåbarnsmor, som hos psykologen gjorde ett s.k. Weiss-test, och fick resultatet IQ 53. Diagnosen var "mindre psykisk utviklingshemming" och därför bestämde kommunen att barnen tas ifrån henne, eftersom hon "på grunn av sine kognitive begrensninger vil ha lite å tilføre barna sine mentalt". Släkt, vänner, förman eller läkare har inte upptäckt att hon skulle vara utvecklingshämmad.

Det är skrämmande att man utgående ifrån endast ett test kan göra så stora beslut. Finns det inte bättre sätt att undersöka en persons lämplighet som förälder? Och ifall man kan kunde mäta intelligensen på ett tillförlitligt sätt - vilken roll spelar den egentligen i förälderskapet?

Fotbollsspelare säljs ofta för stora summor till konkurrerande lag. När norska Kenneth Kristensen såldes till Fløy var köpesumman 75 kg räkor. Norrmännen har faktiskt humor :-)

I New York Times fanns idag en intressant artikel om journalister och blogging (sajten kräver gratis registrering - jag rekommenderar dock). Många journalister i USA bloggar vid sidan om sitt dagliga tidningsskrivande. Ibland uppstår det problem med objektiviteten och alltid är det inte klart vilka åsikter är journalistens och vilka ansvarar tidningen för. Dessutom har en del amerikanska medieföretag, t.ex. MSNBC, startat egna bloggar.

Länken via finska Kommentaattori.

Salon har en mycket intressant artikel om en grupp frivilliga i USA, som fixar begagnade datorer till Syd-Amerika. Man samlar ihop gamla datorer som folk slängt, granskar och fixar dem, varefter man installerar en lätt version av Linux. Därefter skickas dom i containrar till Equador, där dom används för e-post och www-bruk.

Det stämmer att dom datorer som företagen slänger ut och som inte heller passar för moderna datorspel är helt bra som e-post- och surfmaskiner. En fem år gammal maskin är nästan värdelös hos oss, men det känns sjukt att slänga bort sådant som nån annan (också här, inte bara utomlands) kan använda. Viktigt är väl att man inte skickar skräp och att det finns nån lokal organisation som styr dem till ställen, där man faktiskt har nytta av dem. På många håll är det rent vatten, mat och elektricitet, som först skulle behövas.

Länken via den finska (men engelskspråkiga) bloggen Aula. Trevlig blog med många intressanta inlägg.